Då var det dax igen ... Idag startade jag dagen med en tablett folsyra. Nästa försök är tänkt till hösten och innan dess vill jag boosta mig med bla folsyra och ev D-vitamin. Nu är det ju sommar och man får ju D vitamin i mängder av solen så är lite tveksam om jag behöver ta det. Tog just D vitamin vid försöket som gick vägen så vill gärna följa samma linje.

måndag hela veckan

Dagarna flyter ihop när man är föräldraledig. Kan tyckas att man borde hinna med mycket när man är ledig men jag vet inte var tiden tar vägen.
Ibland känns det som om det bara är morgon och vips kväll igen. Tycker inte om att sova. Sova är bara något trist som jag måste göra för att det snart ska bli morgon och äntligen dags att få vara med min dotter igen.

Mannen är ute på promenad med dottern och som vanligt börjar jag undra om hon har det bra. Fryser hon kanske? Är filten jag virade runt henne för tunn eller för tjock kanske?
Måste lära mig att släppa på kontrollbehovet. Klarar inte av att hon gråter det minsta lilla. Måste trösta direkt. Mannen är inte alls likadan. Han tycker att hon kan väl få vänta lite. Jag blir arg och själv ledsen.
Försöker analysera mig själv till varför jag reagerar som jag gör. Det jag minns är att jag själv inte blev tröstad som liten. Minns hur jag låg och grät och grät bakom kuddar i mitt rum. Utanför dörren satt mina föräldrar och tittade på tv: n. Jag fick trösta mig själv. Detta gjorde mig till en person som aldrig litat på andra. Jag har bara mig själv och måste lösa allt själv. Länge levde jag så innan jag förstod att andra är inte som mina föräldrar var och är.
Därför ska min dotter inte behöva gråta länge utan tröst. Hon ska få kramar och pussar i överflöd. Känna att hon alltid är älskad för den hon är. Precis som hon är. Gränslös kärlek. ...

En ny resa

Så kom hon då äntligen till oss. Så många år av ivf, missfall och all kamp. Det blev lugnt.
Nu var hon här. Det var och är inte riktigt så. Det var många tårar av trötthet och sömlösa nätter.
Men det var mest i början.
Det ÄR en stor omställning att få barn. Hormoner som rusar runt i kroppen. Ett tag ville jag separera ifrån min man. Det kändes inte som om han förstod mig och som att han inte såg mig längre. Det var mycket bråk och jag kände att jag orkar bara inte mera. Förstod plötslig varför så många separerar första året när de fått barn.
Det var vi nu. HON och jag. Det enda som betydde något för mig. Det blev bättre sedan och vi är en harmonisk liten familj nu med vår underbara dotter.
Jag älskar henne så mycket att det går inte att beskriva i ord.

Jag tänker aldrig någonsin säga att meningen med livet är att få barn. Då finns det ju ingen mening om man inte får barn. För barn är en gåva oavsett hur barnet kommer till en. Om jag inte hade haft turen att få denna gåva så hade ju meningen med livet varit en annan för mig. Jag hade funnit meningen på något sätt. Det är ju det enda sättet att gå framåt.

Länge låg denna bloggen nere. Hela min graviditet levde jag i skräcken att något skulle hända med min skatt. Men allt gick bra och nu börjar en annan resa. Resan mot ett syskon. Så fort hon hade kommit ut och jag såg henne för första gången ville jag uppleva detta igen. Jag ville vara gravid igen. Det kan låta märkligt när hela graviditet var en skräckblandad resa men det är kanske därför. Jag har fått det finaste som finns i hela världen för mig. Blir jag gravid igen kommer jag nog inte att vara lika rädd att något ska gå fel på samma sätt. Tror jag men det kan ju ändras men nu är jag sugen på att börja blogga igen.

påsktider

Nu är det äntligen påskledigt i 4 dagar. Så himla skönt.

Har varit så trött på sistone. Jobbar, ätit, sovit flera timmar på em och sen stupat i säng vid 9 tiden igen.

Denna trötthet ...

Men skatten bara du stannar ....

lite depp men mest glad

Tar tillbaka det där om illamående. Har mått illa en hel del på sistone. Det är mest på morgon och sedan kvällen. Svårt att borsta tänderna utan att få kväljningar : (
På morgon är jag både vrålhungrig och illamående samtidigt hur det nu går ihop.
Dumma jag läser för mycket skit på nätet. Läser om missfall osv.... varför gör jag detta. Som om man inte redan oroar sig över minsta lilla.
Läser om bloggerskor som jag följt länge som misslyckas igen. Det gör mig så ledsen, varför måste det vara så svårt för många av oss. Läser om bloggerskor som slutar blogga. Gör mig med ledsen även om jag med var en sådan "svikare" som la ner min barnlöshetsblogg som ett tag var rättså välbesökt. Denna bloggen känns det inte riktigt som om jag kommer igång med på riktigt. Jag har även valt att hålla låg profil och ger inte ut adressen vid kommentarer etc. Detta gör att inga hittar dit och det känns rättså bra just nu.
Kanske blir detta en blogg som jag kommer outa mera så småningom eller så väljer jag fortsätta denna låga profil.

hunger

Googlar och läser, så många mår så illa. Själv får jag nästan dåligt samvete. Liiiite illamående har jag haft men det var knappt märkbart.
Det enda jag "lider" av är denna ständiga hunger. Är så hungrig nästan hela tiden att jag kan äta nånstopp.
Förut var jag typen som lätt hoppade över frukost, mellis vad är det för påfund?, lunch... näe det kan jag skippa. Middag/kvällsmat tja en macka går nog att trycka ner i farten.

Men NU är jag vrålhungrig på morgonen.
Efter den sedvanliga rundan vid 4 snåret till toan efter att konstaterat att det inte går att hålla sig längre ( ja just det att behöva kissa stup i kvarten är med rättså jobbigt ) så ligger jag och tänker på vad jag ska äta till frukosten.
Efter en incident förra veckan då jag höll på att svimma i affären av hunger trots att jag ätit en macka 1 timme tidigare och fick sitta och moffa i mig potatissallad i bilen bara för att överleva hemfärden medans maken helt förundrat stirrade på mig, så har jag alltid med mig kex, riskakor och frukt i väskan för att undvika att bli akut hungrig och ej ha någon mat i närheten och riskera att bokstavligen svimma.

Iallafall efter frukosten dröjer det max en timme sedan börjar magen knorra och måste stoppa i mig frukt och kex innan tiofikat. Vid tiofikat äter jag ännu mera frukt.
Sedan vrålhungrig vid lunchen runt 12 tiden och slukar maten som om jag ej sett mat på flera dagar.
Ja sedan fortsätter det i samma stil hela dagen.
Är livrädd för att gå upp för mycket i vikt så håller mig till frukt och har helt skippat kakor, godis och dyl men efter att ha läst en blogg där bloggerskan har ostbågar som en bild just idag så känner jag stort suuuug efter just OSTBÅGAR just nu. I fm var det potatismos : )
Men älskade skatt bara du stannar kvar så är allt värt det precis allt.

kravings

Kraving 1 : Saltgurka, inte vilken saltgurka som helst det MÅSTE vara stora hela saltgurkor.
Saltgurka med champinjonmjukost på, det MÅSTE vara mjukost med just champinjoner.

Kraving 2: Apelsiner ... apelsiner ... apelsiner... Apelsiner i alla former, skalade direkt, klyftade, pressade, apelsiner det godaste jag vet just nu : )